Kategoriarkiv: Djurkul

Här kan du läsa om aktiviteter, lekar, leksaker, mm. Som mina djur tycker är kul. Hoppas att du kan hitta inspiration så att du kan göra vardagen roligare för ditt djur.

Ska man vara ett pin måste man vara fin… eller hur var det nu?

Jinx blir galen när jag ska borsta håret. ”Jag oxå, jag oxå!” skriker Jinx och hoppar på mig (fast hon egentligen ska hålla alla tassar i marken)! När jag borstar henne ser hon 33% missnöjd, 34% nöjd, och 33% förväntansfull ut! Var det så här det kändes att leka den här leken eller blir det sådär tokkul som det såg ut snart? Ser Jinx ut att tänka.

Monster hatar att borstas. Men ÄÄÄÄÄLSKAR fönen! Den är bäst!! Om Monster blev miljonär skulle hon säkert kunna lägga en betydande del av pengarna på att anställa någon att föna henne närhelst hon vill. Fast det kommer nog inte hända. Monster köper aldrig några lotter!

Annonser

Årets första viltspår….

I helgen var det fantastiskt vackert väder. Perfekt för en dag ute med hundarna. När man ska lägga viltspår blir det alltid extra kul när man är lite flera. Både för att man kan hjälpa varandra att lägga spår och för att det blir roligare att vänta när man har sällskap. Vi fördrev liggtiden med att grilla korv och prata hund.

Min lilla picnicgrill kom väl till pass......

Min lilla picnicgrill kom väl till pass……

Viggo och Harry fick följa med på viltspår.....

... Monster fick stanna hemma denna gång. Viltspår är inte hennes grej just nu.

Vi var ändå en brokig skara! Stor och liten vallhund, underbar shiba...

...kooikerhondje och en välfriserad shapendoes gjorde mig och vavvorna sällskap i spåren!

Dagens höjdpunkter var korven.....

....klöven...

....klöven...

Jag var väldigt nöjd med Viggos spårande med tanke på att vi bägge var lite ringrostiga. Roligast var när han avbröt spårandet för at spåret gick precis kant i kant med en stor, fuktig, osande varm superfärsk och oemotståndlig hög med klövbajs! Det ar så klart inte kul att Viggo tyckte att det var självklart att man skulle pausa för en munfull bajs, men när jag sa till honom röck han till och hoppade direkt på spåret och fortsatte utan tvekan. Det var tydligt att han hade full koll på spåret trots frestelsens starka drag!  Jag la Harrys första riktiga viltspår. Harrys spårande kommer nog behöva lite mer jobb. Han var väldigt intresserad av klövarna vid vår lilla läger plats. Men när det väl gällde att spåra tyckte Harry att det var lite läskigt. Men jag tycker ändå att jag kan se potential i Harry. Förhoppningsvis blir han mer bekväm med mer erfarenhet. Det bästa för Harry denna helg var att han fick två nya hundvänner. Monster hade också en bra dag. Förutom egen tid med hennes älskade hussepusse fick hon också träffa sin ”farfar”.

Viltspår

Som hittat!

Nu har vi tagit tag i viltspår igen! Vi har lagt lite spår tillsammans med vänner . Harry har fått nosa på sin första klöv. I veckan ska han kanske få prova att spåra lite.
I helgen gick vi även en helgkurs för Ewa Zander efter ett tips om att Rhodesian Ridgeback sällskapet hade fått platser över. Jag anmälde inte bara mig själv utan drog med mig mina nya spårkompisar och sambon (som förutom valpkurs ”bara” brukar kela och promenera med vovvarna).På lördagen samlades ett förväntansfullt gäng på en gårdsplan utanför Linköping. Monster var först ut.

Monster hade lite otur med sina spår. Det blev lite tokigt för hon var lite störd första dagen av att hennes spår gick brevid en hage med nyfikna hästar och ponnies. På vägen stod också husse och resten av kursen vilket gorde henne lite kluven. Hon vill ju helst vara där det är mest folk och att gå iväg från ett party är liksom inte riktigt vettigt i hennes värld. Men hon spårade på och hittade sin klöv med gratulationer från en nyfiken ponny. Jag tyckte att hon gjorde ett bra jobb med tanke på att det var svåra störningar för henne som knappt spårat tidigare.
Jag trodde att vi dagen efter skulle få ett spår med mindre störningar. Men det gick bara 10m innan vi kom ut så att hon såg samlingsplatsen med allt folk och varför leta efter en älg men inte känner när alla andra är 10m åt andra hållet? Vi får träna vidare på egen hand och jag tror det kommer gå bra bara vi kan stegra övningarna efter hon har blivit mer säker på vad viltspår går ut på.

Monster, skogens läckerbit

Viggo världens bästa viltspårvavva

Viggo gick ett lite längre spår redan första dagen. Instruktören Ewa Zander som även är viltspårdomare och aktiv jägare var härligt fördomsfri och kunnig och hade redan hört att vavvor brukade spåra bra. Men hon verkade ändå imponerad av Viggos spårning. Hon gick och småskrattade och log hela tiden och sköljde (välförtjänat såklart=) beröm över Viggo. Det beslutades att Viggo skulle få ett längre spår dagen efter.
Dagen efter regnade det, oavbrutet, hela dagen. =( Inte Viggos bästa! Men viltspår är nog det enda som kan få min H2O-allergiska vavva att blöta ner sig. Så jag trodde ändå att han skulle spåra. Men denna dag hade ryktet om Viggo spridit sig till resten av gruppen så utöver instruktör, husse och jag så hade vi några kurskompisar och en av kursisarnas kille som ville hänga påoch spana in det lilla mästarspåraren. Utöver dessa störningar så var det alldelles uppbökat med vildsvin runt Viggos spårstart. 
Husse skulle spåra med Viggo som han gjort dagen innan. Normalt är det Viggo och jag som gör grejer ihop. Nu när störningarna hopade sig fick Viggo svårt att komma igång. Så jag fick ta över och sedan lämnade vi en del av åskådarna bakom oss. När Viggo fått nosa av grisvandalismen tillsammans med mig kom vi tillslut iväg på spåret. Men det trasslade en hel del. En del löste Viggo själv och annat behövde han hjälp med. Tyvärr blev jag ibland även lite stjälp när jag schabblade i mina försöka att sköta linan.
Även om det inte gick lika problemfritt dagen innan så blev jag så otroligt stolt och imponerad av min fina lilla kille som kämpade och kämpade och trots allt trassel till slut tog sig fram till klöven. Han höll på att falla på målsnäret då spårslutet var lockande nära vägen som Viggo troligtvis förstod skulle leda till bilen som var torr och förr eller senare skulle ta honom hem. Men med en liten uppmaning slutförde han spåret ända fram till klöven.
Även om varken Viggo och jag skötte oss exemplariskt denna dag, spårmässigt, så var instruktören fortfarande imponerad av Viggo som hon tyckte var en riktig ”stjärna”! Och visst är han det. Denna dag fick ett par rhodesians bryta pga av att de inte accepterade att jobba under så blöta förhållanden. Men min lilla vattenrädda chihuahua kämpade sig igenom dagens längsta spår. Jag blir rörd när jag ser hans kämparglöd och kärlek för den här aktiviteten!

Efter en helg på spårkurs var alla hundar trötta och nöjda!

Pyssel för både mig och Yaya!

Idag var jag hos min granne Maggan och lärde mig virka små bollar. Viggo och Monster följde med. Viggo tycker att grannens vardagsrum är den festligaste platsen på jorden. Han springer omkring och sladdar på parketten och busar med deras taxar och brittiska korthår (det är en kattras).

För Monster var det lite jobbigare. Hon är inte lika van att vara med och hon blev både uppspelt och lite obekväm av allt stimm. Men efter att hon lugnade ner sig var hennes största bekymmer att se till att matte inte klappade allt för mycket på taxarna.

Hos Maggan gjorde jag en liten droppformad boll fylld med vadd och kattmynta.
När jag kom hem ville jag testa själv och gjorde en boll som jag istället fyllde med kattmynta och prasslig plast.

Yaya provade raskt bägge bollarna men lekte längre med prasselbollen så den var nog ett snäpp bättre.

 

Viggo sov sött efter dagens bus!