Månadsarkiv: augusti 2013

En lång sjukfrånvaro når sitt slut!

Jag har åkt på en dunderinfluensa. En sådandär som kräver liv om man är i för skraltigt skick. Jag klarade mig men är istället i ganska skraltigt skick nu efteråt. Hundarna också då de fått väldigt lite motion och intgen träning. Det är inte bara det att de inte fått lika mycket promenader som vanligt men de vill inte heller gå promenader när jag är sjuk. Då vill de inte så gärna lämna mig. Undantaget är Jinx som gärna hade lämnat mig ännu mer om hon fått chansen! Hon tycker inte så mycket om att ligga på latsidan hela dagarna.

När jag äntligen mådde bättre hade jag redan missat flera inbokade, och obokade, träningstillfällen. Men lagom tills att jag orkade var det en rallylydnadsamträning. Jag tänkte att det var bäst att ta det lite lugnt i början så det blev bara Harry och Jinx som fick följa med.
Det byggdes upp en ganska, eller rättare sagt mycket svår, bana. Den var på mästarnivå och Harry har ju inte hunnit lära sig allt i avancerad och stackars lilla Jinx är ju inte ens startklar för nybörjare! Men dels är det ju bra att prova på de lite svårare grejerna ibland och sedan kunde man ju välja att göra andra skyltar om man inte behärskade vissa moment

Jinx jobbar hårt! ;)

Jinx jobbar hårt! 😉

Jinx var otroligt duktig med den lilla träning hon fått. Hon fick mycket belöning hela tiden så det är ju inte så att hon egentligen skulle klarat banan men jag tyckte ändå det kändes väldigt bra. Hon hade fin attityd och bra fokus… nästan hela tiden.
Men frestelserna är en stor svårighet för henne. Jinx frestas av både allt ätbart och allt lekbart så här finns en hel del att jobba på!
Hon har också fått in front=sitt. Fast jag försökt träna ingång till front separat. =( Hon är så snabb att sätta ner sin lilla rumpa att hon inte riktigt hinner in i posrition. I rallylydnad får de ju sitta lite snett men på träning vill jag ha det så perfekt som möjligt. Ett annat problem med detta beteende är att det kommer ett moment i de högre klasserna som går ut på att hon ska in i front och sedan backa. Alltså inget sitt om man inte vill ha -10p.
Och det vill vi ju inte!

Harry är uppe i avancerad nu och vi har fortfarande en hel del att jobba på där. Bytena, alla utom framförbytet känns väldigt osäkra ännu. Det kan gå kanon men ibland blir det totalt kaos. Vi har fortfarande problem med backa tre steg vid sidan och även backa framför. Och så måste vi jobba vidare på apporten. Den senare måste jag ändå säga att Harry har gjort otroligt bra framsteg på sistone. Vi ska nog få till det tillslut! =)
3-IMG_1114 (2)

Det var en riktigt trevlig dag med många duktiga och inspirerande ekipage! Jinx var en fröjd att ha med sig. Jag tycker att hon är så otroligt duktig på att snällt och tyst sitta i buren och vänta på sin tur. Lika glad varje gång man tar ut henne för hennes tur och lika glad att få gå in i buren igen när det är Harrys tur. Nu kanske inte detta varar för evigt så jag ska passa på att vara glad för att hon är så duktig just nu!

Jag fick också bra hjälp med hanteringsträningen av Jinx. Nu var det ju inte därför de andra kommit men de var snälla nog att ställa upp ändå. Jag tyckte att Jinx skötte sig bra med tanke på att hon inte fått någon träning på nästan två veckor. Men det är verkligen vår akilleshäl.

Nu känns det kul med rallyn igen så vore det inte för detta med att jag är så rädd att min hund ska bli skrämd igen vore jag supertaggad på att tävla igen.
Men i värsta fall får vi ha det som träningssport och bojkotta tävlingar där det dyker upp hundattrapper på plan!

Annonser

En halvlyckad tävlingsdag!

Den 3/8 var det dubbla starter i rallylydnad i Katrineholm. Harry och Viggo var anmälda till avancerad. Viggo hade sedan tidigare två godkända resultat i denna klass så jag hoppades självklart att vi skulle få till det sista som behövdes för titel och uppflytt. För Harry var det klassdebut mensjälvklart hoppades jag även där på något godkänt resultat.
Tyvärr hade vi inte fått till tid för träning före denna start så för Harrys del var jag lite oroad. Särskilt över honnören eftersom Harry har svårt för att vara still. Men friskt vågat hälften vunnet! Eller?Viggo var först ut i klassen. Det blev lite dum uppladdning för de ropade ut att det var 5 minuter till start och fast att jag blev sen fick jag vänta mycket längre. När Viggo och jag kom springandes hade nämligen inte ingen funkis till honnören. Jag fick ingen info om detta så jag förstod inte att det skulle bli så lång väntan. I så fall hade jag bett att få gå undan en stund. Men när jag förstod varför det tagit så lång tid var det redan för sent. Första sträckan var Viggo väldigt frestad av något i luften.Han gick och vittrade i vinden som kom nerför kullen och var inte helt med i matchen.
Frestelsen frestade däremot inte Viggo alls. Den bestod av godis och en mycket naturtrogen leksakshund. Flera människor trodde också att den var riktig. Däribland min granne som höll på att skrika på mig när vi med beslutsamt stegade på rakt mot, vad hon trodde var, hunden i honnören.Viggo är ju en ganska snäll och trogen vän så han gick med mig i 8:an men han blev väldigt illa till mods. Jag kände mig oschysst också som ber att han ska göra detta. Som tidigare, när det varit en fejkhund i 8:an, tyckte han även att det var obehagligt att runda fejkhundens godis. Först när vi kommit en bit ifrån 8:an blev han lite bättre tillmods. Men sedan kom 3-steg-bakåt och i tredje steget spetsade Viggo till momentet med att göra ett bakåt-slalom. Vi som tränat 3-steg så mycket! Kommer vi någonsin bli av med freestyle(o)vanan?

Sedan var det Harrys tur. Harry fick till en mycket bättre bärjan. Men sedan kom vi till 8:an. Då blev det tvärstopp. Han reste ragg, blev jättelåg och ryggade. HArry hade bra fous på mig så förmodligen kom han alldeles för nära hunden innan ahn upptäckte den. Hunden var uppställd så att man skulle gå rakt mot den, nos mot nos. Harry blev så illa berörd så jag kände inte att det var ett alternativ att fortsätta. Jag satte mig ner och pratade och klappade fejkhunden. då märkte jag att hunden var väl använd. Förmodligen såg den inte bara ut som en hund, den luktade nog som en hund också.

Efter flera försök vågade Harry komma fram och titta lite på den. och tillslut fick jag med honom förbi hunden och då sprang vi rakt av plan och Harry fick stor belöning. Sedan gick vi till honnören. Jag frågade inte vad som är brukligt när man bryter. Eftersom Harry var på gott humör igen ville jag ändå få chansen att testa honnören. Och tänka sig vad bra den gick. Harry fick eventuellt lite nos men han låg hela tiden ut! Älskade lilla bruna! Efet honnären blev det såklart ännu mer belöning.

Vid andra banvandringen fasade jag för vad 8:an skulle bjuda på men vid banvandringen kunde jag pusta ut för det var bara godis!

Viggo först av mina hundar. Denna gång satte vi ett 3-steg-bakåt grymt bra! =) Istället missade vi helt Stjärtvändingen (som jag kallar den. De som är mer romatiskt lagda kallar den hjärtat!), alltså båda utåt, som Viggo brukar klara galant. Jag brukar ju säga att träna hund är som att sitta i en maskäten båt. Lyckas man täta ett hål börjar det läcka i ett annat! 😉

När det  var dags för Harrys start hoppades jag att han skulle ha kul och såklart vore det skönt med lite revansch efter debutens snöpliga slut. Harry var väldgit glad på planen. Och frestelsen (som nu bara var godis) gick han nu fram och nosade på. Jag vet inte om jag kan skylla det på att jag faktiskt ju hade uppmuntarat honom att gå fram till ”frestelsen” (den fruktansvärda fejkhunden)förra starten eller om det var så att han helt enkelt var för frestad av godiset. I vilket fall tar jag hellre än frestelse som min hund inte kan stå emot än en som den blir rädd av.

Harry var sprudlande glad och energisk och var litehär och lite där och ofta lite före mig. Men han jobbade ändå på och han kändes inte ur kontroll. Det var bara precisionen som blev lidande. Och så blev det lite missförstånd. Jag vår återigen nöjd med honnören och även om jag visste att rundan inte gått felfritt så hade jag lite hopp om att vi kanske skulle kunna klara att behålla 70p. Men det var mågna saker som hänt på plan som jag kände var väldigt mycket upp till domarens bedömning.
Domarens bedömning blev att vi fick 55p kvar! Så Harrys karriär i avancerad har inte fått någon vidare start. Men 55p var i alla fall 55p mer än vad vi fick första gången. Så vi kan ju hoppas att vi får 110 nästa gång! 😉

Viggo hade däremot lyckats få godkänt båda starterna så med fyra godkända starter i avancerad känner vi oss redo för mästare! Viggo har även fått titeln RLDA! Min fina lilla Viggo kommer nu få jobba hårt för att få godkänt i fortsättningen för det finns ett moment som jag inte tror att vi någonsin kommer klara! Men den som lever får se…;)

Viggo och Harry

Viggo och Harry